Facht

En personhistorisk forskning och artikel gjord av Lars-Olov Eriksson och som första gången presenterades i sockenmagasinet Haimdagar år 2020 nr. 5-6. Artikeln är publicerad med tillstånd av författaren Eriksson och redaktören för Haimdagar.

(Siffrorna inom parantes i texten är hänvisningar till referenser och källor som återfinns via en länk sist på denna sida).

En utredning

Det här handlar om Wilhelm Pettersson Facht och hans broder Hans Pettersson Facht.

Med ursprung i Holland men födda i Åbo, Finland.

(Siffrorna inom parantes i texten är hänvisningar till referenser och källor som

återfinns via en länk sist på sidan).

Lars-Olov Eriksson skriver:

Det var när jag vid utforskandet av en anfader, tingsdomaren Johan Hagetorn, landat i en kraftkvinna från 1500-talet med en gata än idag uppkallad efter sig, som jag insåg att jag samtidigt hittat en anmoder till min fru – nämligen till Hans Facht, känd bl. a från Väskinde i slutet av 1600-talet. Hans Facht, ingift i Schröder/Fries dynastin genom Marcus Schröder d ä:s dotterdotter Margretha Strithorst, (1) var inte någon av de stora kalkpatronerna och har tilldragit sig ganska litet intresse från Steffens och andra historikers sida. Han avhandlas dock av genealogerna Nyberg och Kinberg och han har många släktintresserade ättlingar. Jag tyckte, att mitt fynd borde redovisas i en liten artikel, speciellt som ingen som helst vederhäftig indikation om ursprung förelåg (Nyberg skriver i rubriken till sin uppsats: Facht från Livland. Han utvecklar inte detta

epitet närmare. Kinberg är djärvare och skriver inledningsvis:1680 funnos på Gotland tvenne från Liffland nyligen inflyttade familjer... Båda påståendena är grundlösa och felaktiga). Som anknytning till min redovisning av anor ville jag ha en plattform av kända familjeförhållanden för Hans Facht och gärna för den som bror till denne utpekade Wilhelm Facht.

När jag m h a Kinbergs, Nybergs, Steffens, Lundbergs m fl. genealogiska upplysningar samt släktforskares gängse uppfattningar i olika fora tog mig an denna enkla sammanfattning var det med stigande förvåning och till slut viss upprördhet, som jag upptäckte mängder av uppenbara luckor, motsägelser, grundlösa påståenden och rena orimligheter. Jag bestämde mig för att göra om släktutredningen för den första generationen gotländska Fachtar. Det ena leder till det andra, när intressanta uppslag om tidigare generationer därvid väcker nyfikenheten och till slut är man mitt uppe i en komplett släktutredning i fem länder. Ofrånkomligen kommer man därvid in på kalkindustrins historia på Gotland, genom Hans Fachts ingifte, och bergsindustrins historia i Sverige, genom Wilhelm Fachts kvartssekel som bruksförvaltare för Lummelunds bruk. Det är inte min avsikt att på något sätt revidera dessa intressanta avsnitt av historien – den intresserade läsaren hänvisas till litteraturen i dessa ämnen. Släkterna Schröder och Fries rymde många färgstarka profiler, som vore stoff för flera romaner. Det har skrivits en hel del om dessa i mindre format och jag har ansträngt mig att i den här aktuella utredningen inte lockas alltför djupt in i deras fantastiska leverne. Mitt fokus är alltså på Hans Fachts och Wilhelm Fachts familjegenealogi samt deras leverne och ursprung. Senare generationer Facht har jag inte bearbetat – m h a kyrkböcker, mantalslängder och domböcker är de lättare att bringa reda i. Rimligen kan Nyberg här tjäna som utgångspunkt för verifiering och komplettering. När man bedriver personhistoriska utredningar, kan man med fördel använda tekniker hämtade från kriminalutredningar – inte bokstavligen förstås, men principiellt. Man försöker klarlägga ”gärningsmannens” liv och handlingar, man samlar bevis och indicier, som tillsammans kan vara starka nog för en hypotes. Gissningar och fantasier driver arbetet framåt, men får inte bli en del av bevisningen(det är inte detektivhistorier man skriver). Inom kriminologin brukar man pröva om en misstänkt haft motiv, tillfälle och möjlighet till en viss gärning. Inom personhistorisk forskning kan man vända på denna mall och pröva om en känd ”gärningsman” haft motiv, tillfälle och möjlighet till att begå en viss typ av gärning. Speciellt när källorna oförklarligt tiger under längre tidsperioder om en i övrigt omskriven person är detta en fruktbar metod. På detta sätt har flera häpnadsväckande fynd om Fachtarna kunnat göras.

Vägen till Gotland gick via Stockholm, där Hans och Wilhelm tillbringade några år. Exakt vad de gjorde där har inte gått att utröna, bl. a p g a Stockholms beryktat usla bestånd av räkenskaper i arkiven. De har inte heller förekommit i Stockholms rådhusrätt eller kämnärsrätt. Det är inte känt om de vunnit burskap i Stockholm. De hade, troligen av språkliga skäl, valt att ansluta sig till den tyska församlingen. I slutet av 1670 fick Wilhelm och hans fru en dotter Lucretia Sophia, som döptes i S:ta Gertrud (2), vilket passar bra med tanke på att mormor hette Lucretia (Bonell)(3) och farmor Sophia (som det skulle komma att visa sig).

Det är känt att Wilhelm varit verksam inom järnindustrin innan han kom till Lummelunda(4). Troligt med tanke på fortsättningen är att han i någon form ägnade sig åt denna näring även i Stockholm. Det var där han träffade Mattias Trip. Denne var en holländare av förmögen familj, som vid slutet av år 1670 kommit till Sverige och slagit sig ned i Stockholm, sökt burskap och blivit borgare den 30 augusti 1671. Kort därefter hade han beslutat att uppta Lummelunds bruk, då i nergånget skick och ägt av sterbhuset efter Kristoffer Neuman (Neumans kom från det stockholmska borgerskapet, där hustru Brita hade framstående släktingar Brenner - bl. a en bror, hovrättsassessorn m.m. Mårten Knutsson Brenner). För att förverkliga denna plan ingick han den 3 december 1671 en överenskommelse med Wilhelm Facht, med innebörden att Facht skulle genomföra ett uppbyggnadsarbete och sedan sköta driften av Lummelundsbruk på arrende av Brita Neuman, levererande allt järn till Trip för försäljning. Wilhelm var gift med Maria Rochet, dotter till den inom bergsmanskretsar välkände Peter Rochet, som tillsammans med Gerard de Besche (Wilhelm Facht umgicks också med de Besche) under många år innehaft Forsmarks bruk(5). Någon gång under året 1672, troligen i början med tanke på att han föreföll etablerad på hösten(6,7) flyttade Wilhelm Facht med hela sin familj över till Gotland och bosatte sig i Lummelunda. Verksamheten vid Lummelunds bruk och Wilhelms tid som bruksförvaltare är väl dokumenterad i litteraturen.(8)

Även Hans Facht var gift redan i Stockholm.

I april 1672 fick Hans och hans fru en son Peter, som döptes i S:ta Gertrud(9,10) vilket passar bra med tanke på att farfar hette Petter (som det skulle komma att visa sig). Hans titulerades då bokhållare, vilket inte säger så mycket. Han lär ha ägnat sig åt något slags handel, kanske var han Wilhelm behjälplig. Man kan ställa sig frågan om hustrun vid denna tidpunkt verkligen var Margretha Strithorst och i så fall hur paret hade mötts, s a s innan Hans Facht kommit till Gotland. Trots stora ansträngningar att hitta en glipa för en främmande första hustru i händelseförloppet har inte någon sådan kunnat troliggöras – tvärtom finns det tecken på, att detta faktiskt var Margretha. Hon verkar ha sympatiserat med sin far, handelsmannen Henrich Strithorst, och har visat prov på bitterhet mot sin mor, som övergav hennes far och rymde med Mårten Fries.(11) Man skulle kunna tänka sig att hon efter faderns död 1659, då hon fyllde 14 år, placerades hos släktingar i Stockholm och där senare träffat Hans Facht.

Man har i historieskrivningen allmänt tagit för givet, att Hans kom till Gotland efter Wilhelm, men tänk om det var tvärtom. Den 27 maj 1671 uppträdde Hans Facht i Visby rådhusrätt med en begäran

att uthbekomma aff archiwet

ett protocolloextract, hwadh annoterat

woro, tillförende, uthi acten ahngående

Dommaren Mårten Fries och

hans nuwarandhe Hustro

Hans var alltså redan (kanske nyligen) gift med Margretha Strithorst och det var å hennes vägnar som han tog itu med någon uppgörelse som hon före äktenskapet hade träffat med sin styvfar. Hans kunde inte få ut den efterfrågade handlingen p g a oreda i magistraten, utan hänvisades till advokatfiskalen vid Svea Hovrätt, d v s till det renoverade protokollsexemplaret.(12) Detta var ju inte så lite fräckt, eftersom rådsherrarna måste ha vetat, att något sådant inte hade skickats in.(13) Exakt när och var som Hans Facht gift sig har inte gått att fastställa (t ex saknar Othem och Visby vigsel böcker för den aktuella tiden, i Tyska kyrkan i Stockholm blev de åtminstone inte vigda). Hans Facht kan ha gift sig i Othem innan Wilhelm Facht engagerat sig i Lummelunda den 3 december 1671, därefter återvänt till Stockholm, senare följt efter Wilhelm Facht till Gotland. Den 20/4 1674 döpte Hans Facht och hans fru dottern Sophia Margareta i Visby(14) (enligt samma mönster som Wilhelms dotter Lucretia Sophia). Hans Facht var då inte rådman, som spekulationer antytt. Detta ökar sannolikheten för att födelsen i Stockholm gällde parets första barn. Därmed skulle giftermålet sannolikt ha ägt rum 1670- första halvåret 1671. Kanske giftermålet och framträdandet i Visby rådhusrätt ägde rum under en kort period ?

I början av 1671 befann sig Hans Facht på Gotland, enligt vittnesmål 1673 av Petter Dalberg, som 1671 var skeppsbyggeriskrivare hos Reenstierna med rättighet att bedriva gästgiveri för de anställda på varvet (vilket tillstånd han möjligen överskred, enligt gästgivaren m.m. Mårten Fries)(15). Den 17 februari 1673 uppträdde Hans Facht vid tinget i Gotlands Nordertreding, tilltalande besökaren vid Kappelshamn, Johan Erichson Hammer, för att ha beskyllt honom för att för (ca) två år sedan ha olovligen av Hammers pojke i Visby tagit en häst och ridit med till Slite, där han bl. a träffat och stallat hästen hos Petter Dahlborg, på vars ord Hammer byggt sin anklagelse. Dahlborg minns bara att hästen var svart och att det varit Hans Facht, som berättat för honom, att hästen tillhörde Hammer (!). Målet uppsköts i avvaktan på Hammers pojkes vittnesmål(16). Det kom att dröja ett år. Den 10/2 1674 företogs saken igen, varvid parterna vidhöll sina berättelser och Hammer fann för gott att återta beskyllningen. Han dömdes till 3 mark böter och ersättande av Hans Fachts expenser(17). Om Hans Facht besökt Dahlborg i någon affär eller om han bara övernattat vid dennes gästgiveri, vet man inte. Dahlborg var en mycket företagsam, för att inte säga vidlyftig, herre med många verksamheter igång, varav en del ganska kontroversiella. Hans Facht kunde ju ha övernattat vid (blivande) svärfaderns gästgiveri...Om Hans Facht i början av 1671 redan bodde i Stockholm är det väl troligt att utflykten till Slite, uppträdandet i rådhusrätten och eventuellt giftermål ägde rum under samma resa.

Redan 1673 torde Hans Facht ha bott i Visby. Han kan då ha tänkt sig en verksamhet som handelsman, för den 14 juni 1673 citerades Hans Facht för olovlig handel, genom att från Wismar ha tagit in en last med 38 tunnor malt, 27 tunnor råg och 2 säckar humle utan att ha vunnit burskap. (18) Han infann sig dock inte i rätten. Den 16 juni avhandlades saken med Hans Facht närvarande och föll domen.(19) Eftersom detta var första förseelsen, den omedelbart erkänts, och Hans Facht avsåg att vinna burskap, så mildrades straffet till 40 Mk silvermynt att omedelbart erläggas. Något erhållande av burskap har inte påträffats – kanske var uttalandet lite lättvindigt eller kom han snart att ändra sina planer. Hans Facht har t o m påståtts ha varit rådman.(20) Senast i början av 1676, vid sonen Johans födelse, bodde Hans Facht vid Butter i Väskinde, så en sådan karriär skulle ha omfattat högst 1-2 år. Inga tecken på något sådant har dock påträffats, så uppgiften är inte trovärdig. Den kan ha byggt på en missuppfattning - Hans Facht var bl. a 1682 råman i Lummelunds ting.(21) Ännu i januari 1675 kan Hans Facht ha bott i Visby, men troligare är att han bott i Lummelunda – se nedan. Den 13januari 1675 skrev han i Visby en fullmakt (22) till Joachim Reichen att företräda honom i ett mål vid vintertinget 1675 i Nordertredingen. Han anmälde vid tinget sin tjänstedräng Petter Eriksson för våldsamt uppträde och mordhot mot husbonden och dennes små barn (dvs Petter drygt 21⁄2 år och Sophia Margreta drygt 8 månader gamla) den 20 december 1674.(23) Drängen hade då nattetid brutit sig in med dragen värja och kniv, hotande att trampa på barnen. Den 29 december, då Hans med sin hustru war till sin Swerfadher Mårten Friß, hade drängen åter brutit sig in vid midnatt, varvid tjänstepigan måst ta med sig barnen och fly till granngården. Eftersom drängen ursäktade sig och bad om nåd samt Hans vädjade om lindrigt straff kom han undan med 2 Dlr i böter.

Det är svårt att få grepp om Hans Fachts verksamhet på Gotland. Speciellt under dansktiden 1676-1679. Mycket tyder på att han inledningsvis arbetade ihop med Wilhelm Facht. Han kan t o m ha gjort det hela tiden som han var på Gotland. Han lär också ha brukat jorden på sina (!) gårdar, såsom Butter i Väskinde. Steffen och Munthe antyder en verksamhet som kalkpatron, men inga tecken på sådan har påträffats.(24,25)

Vid vintertinget 1675 begärde Hans Facht på Lummelundz Brukz wägnar att få anlägga en bättre väg vid Bredesundh, vilket beviljades.(26) Han har också citerat Jacob Steenstugu i Broo och Larß Bläsingz i Weskinde för skuldfordran.(27) Vid sommartinget 1675 har han citerat en annan person för skuldfordran.(28) Vid höstetinget 1675 har han citerat sex personer för skuldfordran.(29) Denna febrila bokhållaraktivitet för närmast tankarna till ett engagemang i Lummelunds bruk. Vid höstetinget 1675 företrädde han Lummelunds bruk i en tvist om fiskevatten i Martebo Träsk med konstapeln Carl Fredrich[sson ?].(30) Den 14 mars hade Carl ingått ett kontrakt, skaffat dyr utrustning och börjat fiska, bara för att vid annandag pingst erfara att Hans Facht utan uppsägning beslagtagit hans utrustning. Efter en lång analys av komplicerade avtalsklausuler dömdes Facht att återlämna utrustningen och uppsköts till nästa ting att reda ut eventuella kontraktsbrott. När Hans Facht tillträtt Butter har inte gått att utröna, möjligen beroende på att det skett under den danska tiden. Att han innehade granngården till Butter, Ringvide kronogård i Väskinde, åtminstone under några år framgår av en tvist med en viss Anders Hakeskytt. Denne hade varit tillförordnad bruksförvaltare vid Lummelunds bruk efter Kristoffer Neumans död 1663.(31) Intrycket är att tvisten kan ha inletts under dansktiden(källor för den tiden saknas), 1680 blev den synlig i domböckerna. Vid vintertinget1680 beviljades den mot Hans Facht klagande Hakeskytt syn vid Ringvideför att avgöra i vilket skick gården varit vid Hans Fachts tillträde och hur den därefter skötts av denne.(32) Sedan besiktning gjorts återkom ärendet vid sommartinget 1680.(33) Hakeskytt begärde då gården åter och beskyllde Facht för att ha drivit honom därifrån. Synemännen vittnade om att

skoghen är tillförne aff Anderß uthuggen och att Facht har gården wäll upgärdat.

Hans Facht berättade

at dhenna Ringwedhe gårdh är uptagen på friheet aff Anderß Hakeskiöt uthi 6 åhrß tidh [Hakeskytt vid Ringvide förekommer i domböckerna åtminstone från 1670] dhen han alldeleß haffuer låtit förfalla mädh Huß, tun, marcken förderffwat och skogen uthuggit, och aff dhen orsaak uthidhe danskeß regimentz tijdh haffuer Landzdommarn H:r Thomaß Wallgesten låtit honom [Facht] bem:te Ringwede gårdh inrömma [bevilja]och behålla som dheß inrömmelße Breff aff Dato dhen 6 Maij 1678 uthwijsarsom meera dheß Exception förmäler.(34)

Eftersom detta var en kronogård remitterades saken till Jordrannsakningen att avgöra vem som skulle få behålla gården.

Under tiden

Bleff bewilljat Andherß Hakeskiöteen Syn på Rengwedhe gårdh huru han haff:r den Repareret och tyn åthgiärdat.(35)

Utgången av målet om Ringvide har inte kunnat klarläggas – målet återkom åtminstone inte i tinget.

För referenser och källor till utredningen, klicka på denna länk.